FÄRGBILDER UR ETT ÄKTENSKAP 13.10.-31.10.2020

ELINA TAMMIRANTA-SUMMA OCH PERTTI SUMMA

Rubriken är en parafras på Bergmans film, men i motsats till filmen berättar målningarna inte om äktenskapet. I stället fungerar detta som en fruktbar grogrund eller botten för uppkomsten av bilder. Ett äktenskap mellan två någorlunda självständigt tänkande individer kan också liknas vid en liten konstnärsgrupp eller ett samfund där samtalet i både ord och bild ger bägge parterna stöd. En förenande faktor är färgen som utgångspunkt för uttrycket. Med olika infallsvinklar, och därmed olika mål för målandet, uppstår en fruktbar grund för ovan nämnda samtal, eftersom samtal föds ur olikhet. Trots att vi har i stort sett samma uppfattning om detta arbete innebär sådana små avvikelser att samtalet blir meningsfullt. 

Samtalet blir ännu mer meningsfullt av att vi båda två undervisar i bildkonst. Det vi får ut av denna syssla är att vi tvingas klä andras bilder i ord. Det behöver vi inte göra med våra egna bilder. Den uppgiften får andra ta hand om. I vårt eget arbete försöker vi uttrycka det vi har att säga genom att måla, som att mumla för oss själva. Allt behöver inte sägas högt utan det finns sådant man kan låta bli att säga. Det känns inte nödvändigt att verbalisera eller hänvisa till något utanför bilden. Trots detta får betraktaren gärna tro att målningen har uppstått som en del av – och hårt bunden till– vårt liv. Som målare hoppas vi naturligtvis att ingen till oss säger det som knappgjutaren sade till Peer Gynt, ungefär, att verken är så odugliga att de inte är till någon hjälp på vägen till vare sig himmel eller helvete. De måste målas över med vitt och göras om, för att villkoren ska uppfyllas.

En dikt av Elina kunde stå som gemensamt motto för bådas måleri:

Jag målar det stora svarta

på det skriver jag

långsamt

en människas röst.

Elina och Pertti

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *