”Cigarettrök silar genom de tjocka lockarna som ramar in hennes ansikte, slingrar sig längs kedjan på den antika taklampan och in i de tjärindränkta takpanelerna. Jag ser hennes djupa svarta ögon flamma av en rastlös livstörst, vilket tvingar mig att titta ner genom hennes silkeslena nattlinne mot askfatet på bordet. Jag smakar på de inlagda grönsakerna som jag får och inser att barndomen äntligen har tagit bort sina talkdoftande små fingrar från mig.”

Tills jag har tittat och lyssnat tillräckligt på mörkret, är de bara – utan ord, ljud eller form – varelser.